Händelserik dag.

I morse när alla hade gått och jag märkte till min stora förfäran att msn inte fungerar mer tog jag mod till mig och gick ut på gatan. Ville ner på stan men jag orkade inte ta cykeln. Så jag hade alltså bestämt mig för att ta bussen. Jag visste inte vart den gick i från eller vad det kostade eller ens vilken sida jag borde stå på. Men efter att ha pratat med en väldigt snäll gubbe som också skulle med bussen in till stan kom jag alltså på rätt buss. Han satte sig brevid mig på bussen också och en annan dam kom och gjorde sällskap. Dom satt och berättade hur bussarna gick och vi hade allmänt trevligt. De gick av några hållplater innan mig så när bussen stannade på busstationen var det en stolt liten flicka som klev av. Men jag var fotfarande lite chokad av att resan kostade mig 2.70£ tur och retur. Trodde det skulle vara betydligt billigare att åka här men det var ungefär som hemma. Jag tågade mot Informationen och frågade efter en busstabell. Klarar mig nog inte på att fråga människor om när bussarna går med tanke på att vissa här pratar hur slöddrigt som helst. Efter allt jobb med det kunde jag gå en stund på stan, så pass lång tid att jag faktiskt hittade ett par jeans 🙂

Men sen var det ju så klart resan hem också.. :S Jag stod på busstorget och bara glodde. Det fanns hur många avgångar som helst och hur mycket folk som helst och hur många BUSSAR som helst. Mannen som jag pratade med på bussen hade sagt att jag kunde ta 3 olika bussar, jag sprang runt där och frågade flera personer om vilken det var men ingen visste. Så då smet jag förbi och frågade busschauförerna istället. Till slut var det en chauför som nappade på mitt trötta läte och jag klev på. Så det var väl min första bussfärd. Värd att skriva ner och värd att minnas. Rätt roligt.

Sen skulle jag hämta Amanda. Jag stod utanför skolan och väntade som alla andra gör. Bara det att jag står själv i ett hörn och väntar medan alla andra mammor pratar för fullt (så fungerar det varje gång).. Idag va jag först där och plötsligt kommer det ut en liten flock med småbarn med deras lärare.. Dock inte Amandas grupp. Men en av ungarna tittar på mig och säger ”…but that’s not my mum”. Läraren skrattade till och jag log lite för mig själv.

Så jag avslutar detta med att säga.. hoppas att dagen fortsätter att överaska mig – till det possitiva. Orkar inte med en massa strul idag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: